Sofia, en av mina "gamla" kompisar, med gammal menar jag att jag känt henne länge. Hon har alltid gått i min paralellklass tills nu och jag saknar hennes kemi-prat. Nu går hon i en söt skola där man får små söta vita datorer (avundsjuk, jaa). Sofia är en vääldigt lång och vacker tjej som nästan alltid är glad, jag har nästan inte sett henne ledsen känns det som.
När jag tänker på Sofia tänker jag just på kemi och hur hon och Alicia trotsade gravitationslagarna när de gjorde henne till Marie Antoinette. Jag längtar tillbaka till den dagen, det var då vi låg på golvet med andra fina människor, tog muppade foton (de var väldigt awesome ändå ♥), skrattade och sjöng till Kent. Jag längtar även tillbaka till den kvällen då vi satt på en busstation i nälsta, var tröttna på de nedgångna gatorna och sjöng högt till Markus Krunegård.
Senast jag var med Sofia var när jag skulle på Harry Potter, först gick jag hem till henne, målade blixt i pannan och åt mumsig gul paprika för att få bort en blåsa i min mun. måste vara mer med henne känner jag nu, har blivit för upptagen med mina nya kompisar, jag vill ha någon filmkväll igen där vi kan klaga på hur dumma karaktärerna är.

Puss och kram  ♥
P.S. besök hennes fina blogg: implode.blogg.se

Sofaya (2 bilder för att jag älskar dom här bilderna på henne ♥):